Nu faller dagg och nu stiger sol
Men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol
Med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar ber du bestämt
Du skrattar visor, du sjunger skämt
Du kan men vill inte göra
en sång om lyckan den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg
För fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg
Som man bör noga undvika
Hon stannar gärna i några dar
Men när du vill hålla henne kvar
Blir hennes ögon iskalla
och du blir bitter som galla

Nu faller daggen för utan ljud
Och gräs och blader blir våta
Och varje morgon står solen brud
Fast inga brudpsalmer låta
Ann-Katarin du ska veta att
Det finns en lycka som dör av skratt
Men den vill smekas om natten
och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen Ann-Katarin
Och lyssna på något viktigt
Det finns ett särskillt slags ädelt vin
Som man bör njuta försiktigt
För om man dricker det utan sans
Förlorar det sin forna glans
Och du får kvar en tom flaska
och bittra tårar och aska