Vågdal och vågtopp förrättar sin eviga handling
Dyningar som tilltar för varje vågnedslag
Min skuta översköljs av denna kaotiska förvandling
Vid utloppet till en vidsträckt arkipelag

Här har jag silat tanke genom djupen
Och vilat själen i stormkast
Svårligen navigerat mellan klippstupen
Med revat segel och bruten mast

Spolad i dröm och dåd
Du som funnit havets nåd
Klar som vatten i vatten begravet
Där bäckar och älvar strömmar ut mot havet

Böljan spelar upp kaskaders symfoni
Som tog språnget ur cirkulationens melodrama
Likt fjärilen som flög ur sin puppa; fri
Att undersöka sitt livspanorama

Skydraget håller oss i ett krampande grepp
Otaliga öar, havet och "jag"
Brottsjö vräker mot kustformation och skepp
Framrullande med omätliga andetag