Ljusdimmor av andlig lust
Smyckar minnets gråa värld
Vintergatans kungadömme
Skimrar över riket
Där frostdrakar vakar dess gräns

Norrskenskronan prålar över stjärnhimlen
Änuu en gång att svepa mig i drömmen
Som andlöst flödar genom tystnad
En nattportal så öppnar sig sitt innersta väsen
En förtrolland värld av urskog och bergskedjor

Vindburen av skuggors hamn
Mot arktiskt land, mot vintrig kust
Längs bäckars stråk, mot högan ås
Beglittrad av ulvermånen
Dess sorgfyllda tronande kraft

Mystikens dunkla sköte innehäljer den tjusande syn
Som fången evigt hållits för längtande jordeliv
Hör! Vintergatans furstar som ålderdomskylan red
Oss kalla ifrån galaxiska torn

Där månsalar ligger sällsamma och skådar
över den djupblå rymd

Stjärngestalter stormar fram
Dess eldspel väver nordanbloss
I granskogsskygd jag slumrar tryggt
Under nebulosors strålar
Som förseglar drömmarnas port