Hundraelvan heter bussen,
för hundraelva timmar
tar det in till stan,
och nu med david
bredvid mig
vi bär lite grejer tillsammans
vi bär likadana kläder
bär hat och lantlig skam
vi döljer våran lukt

Höstljus
kastar bussens skugga
ner mjukt över vattnet
ner mjukt över sjön
och över färjemansleden
vi byter skog mot parker
vi byter våra vänner
till ingenting finns kvar
av valla och kastal