Från Norges land kom Kvällulv med Skallagrim sin son,
Som varulv sprang om natten, Vrickat vrång då kvällen kom!
Sonen riktig rese, tygla järn och smidde svärd,
Han blev ibland en annan, av detta led han tärd!

Sagan låter säga så,
Om fordom större män,
Här hör vi hur han levde,
Egil Skallagrimsson!

Egil Kvällulvs sonson var, Och skallagrim hans far,
Bevisligen god viking, allaren´ vid unga dar.
Med Torolf broder, Brunanburh år niotrettiosju,
Till seger slogs de båda, dock Torolfs liv tog slut!

Omtalad, beryktad, han tapper var och stor,
Flyhänt där med huggorm, än kvickare med ord:
Huvudlösen, Sonatorrek - där drapor som av guld.
Blind han blev mot slutet, trälar dog för skattens skull!

"Det lovade min moder, att mig man skulle köpa fartyg och fagra åror,
Fara bort med vikingar, stånda högt i stäven, styra goda skeppet.
Hålla sen till hamnar - Hugga en och annan!"