Monsunen hade passerat
vinden smekte stillsamt ditt hår
tiden krympte nu skulle vi leva
den sista timmen i råttans år

Jag var den lyckligaste människan på jorden
men det var ingen som ville förstå
tiden krympte vi sparade på orden
den sista timmen i råttans år

Med en kyss så öppnades flödet
fast vi talade olika språk
tiden krympte du trodde på ödet
den sista timmen i råttans år

Om jag vill fortsätta drömma om natten
om jag vill fortsätta måste jag gå
du var min eld du var mitt vatten
den sista timmen i råttans år
i råttans gyllene år