Regnet piskar den häll
Av det berg där skuggor gror
Kallt är månens sken
Fast i nattens klor

En öde plats upp på en höjd
Mystisk och morbid

Griftenatt

Här samlas väsen av en natur
Så vederstyggligt sjuk
Gengångare från döda män
Draperade i svepeduk

Månen kallar dem till liv
De hemsöker den plats
Där döden gav sin sista giv
Och livet har ersatts
Om natten kan man se dem gå
Genom träsk och skog
Diffusa väsen, gastar, maror
Av banemän som dog

Griftenatt

Ingen vågar sig längre hit
Det blir alltid deras fall
Döden tar sig in i deras andetag
Och följer månens kall