Ett underskönt slott på bergsjökeln står
Där under, en gammal budkavel går
Älvorna smyger fram ur små vrår
Vandrar fram tills de slottsgården når

Ett sagofolk vandrar mot glaciär
Inhöljda av gammal trolldomssfär
En urkraftens styrkta sköldbarriär
Krafterna oundvikligen tär

Men sällan har denna synen setts
Sällan har slottets tinnar mätts
I boklövens djupa färg de klätts
Av älvadrottningljus de letts

Ovan hopar sig molnen i grått
I bjärt kontrast med drottningen vit
Det är älvaceremoni uppå bergsjökelns slott
En urgammal, hednisk trolldomsrit

Drottningen bringar folket till ting
Mystiskt och lättsamt hon dansar kring
Älvorna också dansar i ring
På slottsgårdens gräs de samlats omkring

I lövsalens rum går ringdansen runt
Lämnar allt mänskligt sinne stumt
Dansar med lätta fötter så tunt
Svävar ovan dopvakens funt

Drottningen höjer vällustans stop
Nu tystnar så denna hedniska hop
En samling bevittnar älvornas dop
Från berget höres nu hornblås och rop

Ovan hopar sig molnen i grått
I bjärt kontrast med drottningen vit
Det är älvaceremoni uppå bergsjökelns slott
En urgammal, hednisk trolldomsrit

Drottningen bringar folket till ting
Mystiskt och lättsamt hon dansar kring
Älvorna också dansar i ring
På slottsgårdens gräs de samlats omkring