Mörkgrå siluetter
Flydde månens sken
Blott en blev kvar hos mig
I vargatimme sen

Jag minns än hennes ögon
De såg rakt in i min själ
Så drack jag hennes varma blod
Och kysste mitt förnuft farväl

"Vargablod
Vansinne och övermod
Vargablod…."

Lugnets hav betraktade
Mig när jag tog mitt rov
Men månen stod i nedan
Då bevisen jag begrov

Vargbanen blomstrar
I Talbots röda jord
Som varje fullmånsnatt
Åter mättas skall med blod