stjarnbekladda djup
ovan nyfallen sno
en ode vind
drar sakta bi...

lagger sig sakta
over det kalla
kristallhavets
eviga tocken...

en sista vandring
astad fram i natten
over den frusna marken
genom raets rike...

dessa sollosa timmar i ensamhet
i skuggan av mitt inre
under manars full
dessa sollosa timmar i ensamhet
min kropp blir mitt inre
trader i fylgians hamn
foljer i dess dans

drankt av de silverne tarar
som faller om natten
vacker en del av mig
som dvaljs i tystnad
likt en gackande skugga
i sjalens vav...