När jag tänker på den ständiga resan genom livet
När det alltid känns som höst
Då vänder sej vinden sakta mot norr och blommorna dör
Det faller regn i mina drömmar
Jag måste resa igen och leta efter tröst
Jag måste leta igen efter ömhetens röst
Jag måste resa igen till nästa höst
Den ständiga resan till nästa höst
När jag vandrar på den steniga vägen genom livet
När det känns som jag bar på en sorg
Då gömmer sej solen sakta i moln och ordet är adjö
Snart faller snö i mina drömmar
Jag måste resa igen och leta efter tröst
Jag måste leta igen efter ömhetens röst
Jag måste resa igen till nästa höst
Den ständiga resan till nästa höst
Den ständiga resan till nästa höst