Fylld av rödaste vrede och eld
Mitt skinn nu spruckit, slitits
Vreds så avigt, då hungern kom
Det gråaste vargaskinn nu mig beklätt

Först jag jagat, följt och nosat
Sprungit vilt över rot och sten
Jaktens hets allt som funnits
Den fyllt mitt hjärta, översvämmat min själ

Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!

En ragg nu täckts av blod och flisa
Då kött nu visats måneljus
Ulvkäft druckit den mörka floden
Som ur ådror sköljt, skummat fram

Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Var den än ylar, den fruktan sår

En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt

En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt

Vid rodnad vakna jag hungern sinad
Vid mörkrets tjärn vid världars kant
Jag ylat, jag ätit glupskt jag slukat
Döljer mig i lammens flock
Ylären!

Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår

Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår