Jag stirrar djupt ner i Brunnens gap
Med blicken tom och fylld av hat
En Nattsvart pil genom bröst och själ
Men hjärtat slår på Silverfat

Ett Nattsvart himlavalv jag ser
I mörkrets dunkla djup
I korpens fjäderskrud till Gryningens ljus

Och nu
Längst där nere
Jag ser en man
Som stirrar tillbaks på mig
Men allt blir grumligt
Och snart suddas allt ut
Står jag, jag ensam kvar?

Från Ögat når en Blodröd Tår
För min själs alla öppna sår

Ner till vattenytan som bryter Natten itu
I skärvor allt för en ensam droppe Blod
Från mig...

"Ytan samlar sina skärvor
Och spegeln blir åter hel igen
Men svunnen är Han"

Jag blundar hårt och gör mitt val
Blott ett steg från brunnens djup
När dagen gryr är allt förbi...