Berörd av den rena naturens närhet
Oröd av annat än sig ajälv
Dödns fäster ingen vikt vid livet
Kompromisslös bortryckelse

Från träden de falla, dessa otaliga tingesten
Ultima thule, kärnan från avgrundens botten
Av kaos är det spunnet
detta nystan av liv
fallelsen känns nära
då sanningen strömmar ut

Likt bäcken som väg
stort som litet, allt som enhet
värde försummas, ingen nåd
ögonen öppnas, portalen stängs

Horisontens avgrund dit ingen kan komma
Längtan efter tröst, rader av sten
Infekterat av manshand dessa rader av sten