Jag står här och tänker på den tid som var
Då luften och havet och himlen var klar
Då människor och växter och ett annat liv...
Fanns kvar...

Men nu har maktkampens krig
Och bomberna gjort sitt
Nu har det vi alla
Alla fruktat hänt
Sönderslitna lik
Berättar vad som var
Jag hör ett dunkelt rop
Du är ensam kvar...

Jag ser på mina döda
på mina döda vänner
Jag har mördat fler än jag nånsin känner
Överallt runt mig döda lik jag ser
Ingen av dem längre ser aldrig mer
Aldrig mer... Aldrig mer...